ONLY WHEN I BREATHE

inatt lyssnar jag på peter jöback (försöker iallafall mellan varven av marias snarkningar :P) & försöker tänka ut en plan. portugrisen ringde för 2 timmar sen. kom över, somnade, vaknade & åkte. frågade varför han kom & varför han igår trodde att jag var med någon annan. han svarade yrvaket att han behövde nånstans att "spend some time" samt att han inte visste varför han trodde det. & vem är jag att tro någonting annat? jag förstår ingenting. & jag vet inte om han åker, eller om han stannar här, eller vad han vill ha mej till överhuvudtaget. må hända att jag bor granne med en gammal porrklubb, men vill han bara ha mej till att "spend some time" skulle jag nog råda honom att leta någon annanstans. men det är ju svårt att säga nu. jag förstår som sagt ingenting.

GULDET BLEV TILL SAND

sitter hemma & söndagsslackar med maria. vi kollat på utvandrarna/nybyggarna. gulders. var tidigare & käkade pizza med henne & bella. utsikten var ju inte dålig heller. jezuz, vilken het karl.

igår blev det ötur & espetada as usual. & lika schweingött som vanligt. yummy in my tummy. & sedan copa cabana såklart. går tamefan inte en helg utan stället. men det gör inget, jag gillart & VIP-hyllan (haha) gillar mej.

försöker få lite uppmärksamhet av en viss portugris, men det vill sej liksom inte. jag är såhär nära (& det vill inte säga mycket) att skita i allting. jag har låtit bli stoltheten tillräckligt länge nu, men nu känner jag att jag inte orkar vara brudig längre. orkar inte tänka på hur det ska bli, eller om det överhuvudtaget ska bli något. lika bra att lägga ner innan det blir för mycket känslor inblandade, för nu vet jag varken var jag har honom eller mej själv.

YOU'VE GOT TO WALK AWAY NOW, IT'S OVER

In one single moment, your whole life can turn 'round; I stand there for a minute staring straight into the ground; Looking to the left slightly then looking back down; World feels like it's caved in, proper sorry frown.

CAN WE CLIMB THIS MOUNTAIN?

hädanefter tror jag att jag ska skriva saker i bloggen jag faktiskt tycker & känner. visst, allt jag skriver grundar sej väl i grund & botten i mej själv, men det finns så mycket mer känslor jag vill låta ta vä'gen ut ur fingrarna & rinna över på tangentbordet. hittills antar jag att jag varit för feg. folk läser, tycker & analyserar det man skriver & det var väl inte det jag hade i åtanke när jag skaffade bloggen för hundra år sedan. så hädanefter ska jag (försöka) yttra & hävda mej lite mer. om folk inte gillar det man skriver är det bara att trycka på pilen längst upp i vänstra hörnet & VIPS är sidan borta. eller så får man väl blunda. kan väl dock bli lite jobbigt i längden. dock har jag ju min riktiga dagbok som mer har blvit lite av en svartmålarbok. praktiskt & bra så man kan hålla koll på sina tankar & åsikter om det nu skulle bli så att man för en sekund skulle hitta sej någonannanstans. den är även bra för att hålla reda på andra saker. DAMN att jag glömde den i sverige. hade varit intressant att kolla vem den fulaste man legat med är egentligen. ibland blir det lite tokigt.

snart kommer bäste-sambon/kombon/kombin/whatev hiem. det ska diskuteras (på balkongen i suppose & är det nånstans man vill vara en liten fluga är det på våran balkong. fniss) tydligen & i can't wait.

jag tror den där portugisen har förväxlat mej med någon annan. han påstod att vi talades vid igårkväll vid 19 innan han ringde mej andra (första) gången vid 23. heeelt uppåt väggarna, för det hade vi ju inte. sueca som sueca, säkert.

JAG FATTAR INGENTING

nu minns jag det som varmt, det där som frös i TV-soffan. dagarna vi inte orkade prata med varann. jag tvivlar än en gång och strör ut frågorna på bordet. nån säger nånting nån annan nåt annat. jag kunde säga att jag önskar hon förstod, men det är ju inte det, jag vill nog bara ändra sanningen. nu går solen upp och jag står på en balkong i ett land jag aldrig känt och tittar österut, ett land jag aldrig känt med nya smaker att förnimma. steg som måste tas och mina hyllor för mig själv. stolt som en bödel som bara gör sitt jobb väntar jag på frälsning och förlåtelse. jag fattar ingenting.

WHEN YOU WERE YOUNG

"OI, OLÁ!!" väcktes jag av någon timme sen. trodde jag skulle dö. "eeeh olá...!" & kröp in till mej med grusiga ögon. var städerskorna såklart. & nu sitter dom & fikar eller vad dom gör, så inte kan jag beblanda mej med resten av lägenheten heller. funderar dock på om jag vågar ta mej ut på balkongen för en ciggiluring. där borde dom väl inte hänga heller? i have no idea.

igår blev det en poncha på No 2, en drink på Pub no 2 (alla dessa nummer tvåer) & sen kollade jag & maria på Den Bästa Sommaren. Kjell Bergqvist i mitt hjärta. fytusan. men som vanligt slocknade vi (jag) innan hälften av filmen varit.

nu sitter jag mest & väntar på att kunna ta mej ut i köket & sen duscha & lite sånt därnt. medan det fortfarande är ljust menar jag! haha. vi har verkligen inga glödlampor.

BACK ON MAD(EIRA) ISLAND

back on track & det var förjävla fuktigt & varmt när jag klev av planet. från ett snöigt & torrt sverige till en levande (?) bastu. phew. men resan gick bra. både till & från sverige. så ikväll ska jag avsluta semestern med lite poncha. wiu.

& ett stort tack till världens bästa som lät mej bo hos henne under hela veckan. & tack till er andra som gjorde min hemresa superb. & till nina då, vars brev jag ska gråta en skvätt till sen. (även fast jag råkade spy ner det, men det är en annan historia)

NEJ, nu ska jag försöka dra tag i linn så vi kan åka bort till No2, för nu rycker det i poncha-nerven.

HOW MANY ROADS MUST A MAN WALK DOWN, BEFORE YOU CAN CALL HIM A MAN?

det slog mej just hur mycket jag har saknat mina vänner. högt & lågt & mittemellan. mamma är lite lack över att jag valde att träffa dom innan henne, men det är ju självklart. dom har ju varit min familj #1 i flera år. mina axlar & mitt ljus i tunneln.

helgen som varit har varit helt perfekt iallafall. kund inte blivit bättre tror jag. jag hade visserligen inte förväntat mej något heller, bara att få hänga med mina babys. en jag dock önskar jag hade träffat var matsie. & frida basth. men förutom det måste jag nog se mejsjälv ganska nöjd.

C vägrar lägga av & R svarar ju bara inte. jag önskar bara han (c) kunde ta sitt förnuft till fånga, ta ett par korn av den där stoltheten resterande portugriser går & bär på & inse att man inte håller på så som han beter sej just nu. LÄGG AV. bah. blir bara irriterad ju mer jag tänker på det. "i miss you, i need one night with you, don't forget our moments" and so on. NEJ jag saknar inte dej, NEJ du får ingen jävla natt & VÅRA SÅ KALLADE MOMENTS HAR JAG REDAN GLÖMT. äh stick.

den andra däremot, han (r) jag inte vill ska sticka hör jag ju som sagt inget av alls istället. vill inte ringa för ofta heller. inte verka too needy. inte bete mej som C rättare sagt. vill ju inte förvandlas till ett cp från camara de lobos. men jag tänker på honom lite för mycket tror jag. mer än vad som är hälsosamt i varjefall. ni vet hur man blir brudar. ni vet exakt hur man blir.

TILLÅT MEJ SMÅLE

sitter hemma hos mor & slackar på brors födelsedag. morfar & morbror är här också. gött att träffa dom igen. till exempel:

"här har vi iallafall asfalt på vägarna, till skillnad mot madeira höhöhö"
"eh.. jo det finns asfalt.."
"jaha.. jamen vi har färgteve iallafall!"

samt

"uppe i bergen finns det ju såna där stigar och kanaler. dom kallas lavendel"

så, tvivla aldrig på vart jag fått min intelligens ifrån igen.

BLACK & WHITE

jajustja. jag trodde dom drev med mej inatt när jag bad lotta & carro följa med till valentino, & de kläcker att valentino inte finns längre. det kändes som en släkting man inte träffat på länge avlidigt. som ett hugg i ryggen. som en kniv i ögat. valentino, kära vänner, har lagt ner & nu har lokalen istället gjorts om till Black & White. Visst, det är ett ganska klatchigt namn då det är en grym Michael Jackson-låt, men som fia sa; är man bakfull låter det för fancy för att säga att man ska äta bakispizza på Black & White.

dessutom tror jag pesonalen lackade på mej inatt, då jag fortfarande inte förstått (jag tänkte skriva "hajat". damn you bella) att sådana som är lite mörkare inte talar svenska. eh. det gjorde dom såklart. dessutom även med varandra när dom tror att jag inte hörde. såatte.. förlåt, black & white-personalen. Inte bara för att jag redan innan jag smakat er gudomliga pizza dissade erat namn, utan för att jag säkert på något vis trakasserat er också. mina trakasserier var dock grundade i vänligt syfte. förlåt.

THE MIND IS HAPPY

är kvar hos mami där det bjudits på fläskfilé & alkohol. sitter & dricker kaffe nu, inte minst för att bli lite pigg efter powernapen som råkade bli nästan 2h, men för att hålla värmen. mami håller på att dö av värmeslag här hemma & jag detsamma. fast av köldslag då.
talade lite med R innan & damnit. jag sa ju åt mej själv att det inte skulle bli såhär. bella hade väl rätt hela tiden då. så. nu är det väl bara att svälja stoltheten & det kan man väl säga att jag gjort också. men. vi får se. jag är på min vakt. bah.

tidigare idag kom jag på mej själv sitta & sjunga med till en Takida-låt. Lotta undrade såklart vad jag höll på med & inte så konstigt då vi tidigare har bojkottat takida. & det var då det slog mej att jag har vant mej så sjukt mycket vid maria. saknar daman, fastän det bara var några dagar sen vi sågs. ibland är det faschinerande hur beroende man blir. dock är hon en av de bästa jag mött, så det kanske inte är så konstigt.

nej. nu är det dags att tänka på refrängen & dricka upp mitt vidbrända kaffe innan jag blir för sentimental. ska hoppa in i en le taxi (för sjukt dyra penningar, damn you sweden) & åka hem till min vapendragare jessica för lite iordning-fixning & matteus-drickning.

(undrar om jag ska be statts personal slänga ihop en pede cabra ha ha)

GUILTY FEET HAVE GOT NO RHYTHM

hej sverige, hej karlskoga, hej vinterkyla, hej alla mina brudar, hej bea, hej svensk öl, hej svensktalande urbefolkning, hej svensk reklam, hej poncha & madeiravin?
det sistnämda var rätt komiskt faktsikt. för idag (andra dagen i sverige) har jag både fått poncha & madeiravin.

men det är gött att vara i sverige igen. förutom vinterkylan då. C slutar bara inte skriva till mej & R säger inget alls. varför kan dom bara inte switcha i en halvtimme eller så. skulle vara greeat. har redan fått tagit del av kaoset hemma på ön också. jag blir inte förvånad. eller det kanske jag blir förresten. jag vet inte. det finns inte mycket som kan chocka mej längre, varken här eller där.

bor f.ö. hos jessica också. hon & nina kom & hämtade mej igår i västerås. snela hestar.

NERVVRAK

den där tequilan inatt var startskottet. det gick några timmar & sen hittade maria mej i hennes säng. gråtandes. haha. jaja. vad är väl en bal på slottet. (eller portugriser på copa cabana). det är inte varje dag, men igår var det tamefan två gånger på en & samma dag, så nu får jag skärpa till mej. bölarn.

& nervositeten börjar lägga sej. tror jag börjar hamna i något slags chock-tillstånd & inte kommer fatta att jag träffat mina babys, förrns jag är tillbaka här på ön. men det ska bli otroligt nyttigt för mej att åka hem. ska sitta i timmar på paris & dricka thé, dränka mina sorger i bärs på red brick & äta mej fördärvad på valentino. kan inte bli så mycket bättre.

SHE'S GOT A TICKET TO RIDE

jag vet att ett av mina tidigare inlägg (som jag skrev för lite mer än ett halvår sen) hade exakt samma rubrik. & nu ska jag åka igen. fast tillbaka där jag kom ifrån. inte för gott, men för en lite trip iallafall. spontaniteten flödar bland hookervilles gator & hörn.
people, i'm going home. back to sweden. back to heartbreak town. men det känns inte lika illa som när jag lämnade det bakom mej. "man vet aldrig vad man har, förrän man förlorat det" är ord som rinner i mina vener & jag vet att karlskoga inte är förlorat. jag har bytt ut mina ögon. jag kommer tjuta ögonen ur mej i en veckas tid. & det kommer bli så jävla värt.

ikväll var vi på biorio igen. "1408". något av det värsta jag sett & jag har väl inte direkt snålat på scary movies i mina dagar. huuga. satt spänd hela filmen i stortsett, så när man kom ut var ryggen ett vrak & hjärnan likaså. & för att inte tala om det-nästan-nära-hjärtstilleståndet. den var grym iallafall. & jag måste se den igen, iom att jag blundade 3/4.
när vi kommer ut ur bion träffade vi på två portugriser bara sådär. det var trevligt med lite ögongodis. & jag tror inte det kommer bli något mer än så. han är fin att titta på. & jag ska väl inte klaga på situationen heller. men det gör jag. alldeles för mycket. istället för att bara låtas hänga på. jag är nog för reserverad. för fientlig mot sådant jag inte förstår. för skygg & framförallt för misstänksam. för svensk. förhoppningsvis har jag skakat av mej lite bagage när jag kommer tillbaka till madeira & då ska jag nog luckra upp honom också. man är ju inte kvinna (kvinna?) för ingenting.

MAPLE LEAVES

medan maria ligger & snarkar på soffan smög jag in till mitt. helgen som varit, har varit lugn & sköön. helt fantastiskt faktiskt. precis vad jag behövde. 1. för att stanna hemma & ladda batterierna, 2. slippa bakfylla, 3. definitivt slippa alla intriger som blir jämt. & denna helg var tydligen inget undantag enligt mina källor. meu deus. att dom orkar. & jag har tänkt mer på vad jag ska göra på min semester. om det blir som jag tänkt bokar jag biljetten till svedala imorgon. mas calma minha amigas, jag är inte hundra än. får se hur det går imorgon först. tomorrow is tomorrow.

ja, som sagt: helgen som varit har varit vit & skön. även fast vi talade med 14 portugriser. haha. meu deus. försökte kolla på lite film. somnade efter tio. kollade däremot på "se upp för dårarna". wonderful. så för att avsluta en prisbelönt helg ska vi på bio ikväll. möjs.

så vi pratade i timmar, dina tårar i mina lakan. du sa att du tyckte du va ful, jag fattade ingenting. För det där är skitsnack och det vet du. du är det vackraste jag har sett ju. Jag har förlorat mig själv i dig, förlorar jag dig så förlorar jag mig. Hon sa att allt va lönlöst, men jag tyckte hon sa lönnlöv.

BREV TILL 10:e VÅNINGEN

sitter som de flesta andra mornar (mornar? klockan är för bövelen 15:37) denna veckan & lyssnar på thåström. funderar på att gå & handla frukost. vet inte om jag orkar. få se om mina kombis fick mina sms om att handla med ett packe cigg till mej. sure hope so. lönedag idag också. nu är det bara hoppbyn som fattas. men jag & maria har ju kommit på att vi ska börja sticka. jag vill ha en jeeeeetestor vit halsduk. eller grå. har inte bestämt mej än. har ju fortfarande inte köpt någon vinterjacka än, som måste göras innan besöket till sveige.

har bråkat med C som vanligt också. på msn såklart. han vet verkligen inte hur man tar sej ur en fight med en svensk brud, det märker jag det. så han blockar mej såklart. haha. & det bästa är att han inte är äldre än han gör sej, så ingen kan väl egentligen klandra honom för det.

JULAFTON PÅ EN TORSDAG I OKTOBER

snacka om julafton. maria kom nyss hem från jobbet & hade inte bara med sej nässpray till mej, utan även paketet from mami:

x 9 påsar varma koppen
x 3 påsar svenskt godis
x räkost & kaviar på tub
x 2 tidningar cosmopolitan

& det kunde tamefan inte kommit lägligare. sjuk som man är. & dagarna innan lön. fyfan vad sweet. & fyfan vad jag saknar min mami nu. men om planerna går som jag vill, så får jag träffa henne snarare än jag tänkt. & alla andra. & puss på er.

DET ÄR SÅ TYST NEDANFÖR GATAN

.. som det aldrig annars är.

jag har så groteskt tråkigt. men om en timme kommer förhoppningsvis både linn & maria hem så jag får lite sällskap. & jag har till 99% bestämt mej vad jag ska göra på semestern. det känns lite läskigt & oerhört riskabelt - men jag tror det är det som behövs göras.

FAN FAN FAN

morgonen i morse var den bästa hittills på denna ö. satt på balkongen & drack thé & rökte & hade på thåström i bakgrunden. precis som back in the days. som för 1½ år sedan. när det var som det var med familjen & när det var T. men precis som med allting annat måste man gå vidare, men thé/cigg/thåström i en hjärtskärande kombination kommer alltid finnas i ryggmärgen, var jag än är, vad jag än gör.

BARNARÖVARN

eeeh.. talade precis med C på msn. har ju sett på hans hi5 att han är 18, men han har sagt till mej hela tiden att han är 21, & att det står fel på hans hi5. men nu erkände han alltså. jaha. då var det min tredje på raken som är yngre än mej själv. dom andra två har ju visserligen varit ärliga om att dom varit yngre. men. ja jisses. det här är det mest komiska som hänt hittills iallafall. MEU DEUS & in my face. jag kan inte sluta tänka på hur mycket jag kommer garva nästa gång jag träffar honom. herrejösses. ja, han kan ju vara glad. fått omkull både en svensk & äldre kvinna (kvinna?) haha. meu deus..