ALLTING BLIR PRECIS SOM FÖRVÄNTAT

puh. ensam. ensam-tid är bra. jag har ensam-tid nu. lättare att rensa skallen då på något sätt. fast ändå inte kanske. ensam med snurret är väl kanske sådär? det är alltid roligare att åka karusell om man är fler? dock alltid lika bra att rensa själv, med en lasse i bakgrunden.

jag har tänkt lite (läs: mycket) på hur det ska bli. vad man ska göra, vad man ska bli. hur man vill forma livet & sej själv & hur mycket man ska påverkas, hur mycket/lite man ska ta in, ta för sej, ge & ta. det håller på att bli min första höst utan karlskoga. jag gillade hösten i karlskoga. när vi satt i timmar på paris. dag ut. dag in. thé, kaffe, club toasts, en massa dö-snack & ibland snack om sånt som vi faktiskt brydde oss mycket om. & det var så värt. inser man nu, såhär i efterhand. man saknar sånt man inte har. & det är synd. det är synd att vi inte tar vara på sånt som faktiskt är så nära som vi så ofta tänker.

& jag har tänkt tillbaka några år. när vi bland annat var bats-hoes. hehe. det börjar alltid bubbla i magen när jag tänker på det, och hur vi var & vart vi var. vi var på IP. vi var hos stepfan, vi var på skranta. vi var vi & dom var dom & det var inte så mycket mer egentligen. men. det är en epok som gjort oss till kanske dom vi inte blir, men en bit på väg. alla fester med göran & gänget. & jag vet inte om ni gör det fortfarande. om ni är där. om dom är där. det enda jag vet det är att jag inte är där. & jag vet inte hur ni mår. jag vet inte vad ni gör. jag vet inte längre hur ni tänker & hur ni känner. & jag visste väl att det var så det skulle bli. & kanske var det värt det. men jag vet inte. förmodligen är det bara jag som är för trött & för långt bort. men.. ni får gärna höra av er. (& jag vet att ni tänker & kommer säga till varandra att jag inte hör av mej jag heller, men om jag ska vara ärlig känner jag mej bara ivägen, även fast jag är här & ni där)