S TO THE HIT

jag kan iallafall säga att jag är glad över att vara på en ö mitt i atlanten (& som förövrigt inte ens är med på europakartan än att vara hemma i karlskoga-skiten just nu).

det är precis som när jag lämnade det & kommer förmodligen vara likadant när jag kommer tillbaka. nothing will ever change. synd bara att det är dom som står mej närmast där hemma som strular till det. get it together. ta hand om er.

det var inte så dumt att fly ändå. & jag ska nog inte klaga. nånstans. har träffat lika cynisk-paranoida-naiva människor som jag själv & en dearest portu som förmodligen skulle gå både över det ena & det andra. det som stör mej är kanske att jag inte egentligen har nåt att störa mej på, för en gångs skull? typiskt.