kill me softly

som alla tidigare vet, så kommer det ju alltid nånting gott efter ont & givetvis vice versa. & denna helgen har varit vice versa from hell. det här dokusåpa-livet har sakta men säkert börjat förvandlats till en jävla thriller. enda skillnaden är att en riktig thriller-film är mer beräknelig & lättuträknad än min egen. att en dramastorm var påväg hade vi ju kunnat räkna ut med våra bakhuvuden, men att den kom så snabbt & så stark var ju lite mer än vad jag kunde ta.

isånahär lägen är jag självisk önskar jag att el kviztho inte hade lämnat ön. det är inte många träd man kan ta skydd bakom här nere, om jag uttrycker mej så.