my brain should know better

J's son från london kom igår. kändes väl skumt när man bara varit van vid det ena lilla livet. sen att det är andra lilla livet är 3-4 år äldre än mej gjorde väl inte att det kändes mindre märkligt kanske. har varit sjukt nervös & det första J säger är "madeleine's been a nervous wreck!". typiskt att man ska bli utskämd det första man blir när man försöker framstå som den karriärslystna, mogna & väldigt vuxna kvinnan man faktiskt inte är.
men det blir nog bra. försöker tänka hur det skulle vara om man själv var i situationen. om mamma skulle ha en liten grabbhalva som nyss kommit ur målbrottet, med finnar på halsen & häng så man ser snobben-karlsongerna. inser dock ganska snabbt att det tänkandet kommer få mej att gå in i väggen så försöker bara ta det piano & inse att frankly, ingen verkar bry sej så mycket ändå. sen om det är bra eller dåligt är väl ingen idé att börja gräva i för då kommer jag verkligen få ett nervous breakdown.

om två dagar går jag på semester. tror jag ska semester från min egen tankeverksamhet ett tag också.