THEY WILL NEVER KNOW WHAT I'M UP TO

jag har tänkt på hur det känns ganska mycket. alla som bor här talar ju om att man blir en helt annan människa (eller ja, snarare hittar sej själv). & jag har då tänkt lite på hur det känns. hur det känns med det jag lämnade bakom & rent mej-själv-mässigt. det finns dom jag saknar mer än jag trodde jag skulle, & dom jag saknar mindre än jag trodde jag skulle.
men framförallt saknar jag inte FÖR mycket. & jag tror att bara det gör det enklare att se det hela från en helt annan vinkel.

jag har kommit till insikt. jag blir inte insläppt, så det är lika bra att ge upp & sluta knacka på. för vår bådas skull. jag vet inte om du ens hör, men jag börjar få ont i händerna.