LEVER PÅ TVÅ BEN

lyssnar på india arie som sjunger "i've been learning to live without you" & det är verkligen en av världens bästa låtar & jag trodde till en början jag höll med, men jag har ändrat mej. jag kan inte leva utan er. ni slår allt. till och med gräddstuvad lever. & det vill inte säga lite. & jag tror ärligt talat jag skulle gå under ifall ni inte kommer hit & visst tvivlar jag. för att jag vet, & nu talar jag även för mej själv, att det är så sjukt mkt snack & ännu mer liten verkstad när det handlar om att göra saker när det kommer till oss själva & varandra. usch, jag vill egentligen inte skriva det här, för det kommer bli så mycket tal om det, och nu kommer dömma mej, men det känns som att.. det får ni. jag litar på er & jag vet att ni inte gör fel. nånstans. grejen är den att jag saknar er så oerhört mycket & jag älskar er oändligt att det gör så ont i mej när jag märker att det inte är så ömsesidigt. även fast jag hoppas. hoppas hoppas hoppas. & det finns så mkt jag vill säga, så mkt jag vill skriva, men det tar emot. & jag vill inte att det ska ta emot, för jag vill att ni ska veta. men det går inte. det går bara inte. jag kan inte låta er veta, och jag kan inte låta mej själv veta.

obs. det är inte varje dag man blir jämförd med en gräddstuvad lever av mej. ta åt er & var stolta. puss.