inatt talar jag med en kär gammal vän. har alltid tänkt på honom som en sån man verkligen kan pusta ut hos, & har väl gjort det ett par gånger, mer eller mindre ett år sedan, & det är så skönt att han är precis där. fortfarande kvar. där. det är såna man önskar att man hade närmare, & såna man aktar sej för. kanske är det bara jag som aktar mej. men bränt barn skyr elden, eller hur var det där nu igen? jag är glad att han finns där iallafall. 500 mil bort, men några tangenttryck närmare.
2007-07-24
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 comments:
Skicka en kommentar