under my umbrella

nu regnar det katter & hundar igen. jezuz, det öser verkligen ner + lite vind på det. perfekt höstväder om jag får säga det själv. tror många på jobbet har väntat på det här. tydligen inte bara jag som gått & stört mej på solen de senaste veckorna. dom flesta svenskar på jobbet drog nog en lättnads suck när det började droppa för att så småningom låta som stenras mot fönsterrutan. nog för att det är lovely med sol, men har man en svensk kropp & ett svenskt sinne tror jag man automatiskt är inställd på shitty väder såhär års. & inte blir man besviken inte. lövly.

den bittra sanningen

sitter & läser igenom dom få men väldigt starka inläggen, skrivna under mina & fias bittra tider & jag kan ju bara säga att det var ju typiskt att man veckan efter man skrev sista inlägget i den utomordentligt väldesignade bloggen faktiskt skulle hitta en portugis som var raka motsatsen mot dom andra. uttrycket änglar finns dom? har ni säkert hört.
i detta fallet blev det mer bra portugriser finns dom?
var hursom väldigt skeptisk till en början & se på fan. nu ska man bli sambo med en som har vänt upp & ner på hela ens värld. som en IRL rollercoaster i mänskligt format. jag skyller på att han bott i england i 80% av sitt liv & fått sitt hyfs & vetande därifrån. men råkar man nämna nångång att dessa söder-bor är lite långsamma i starten får man sej en, dock trevlig & väluppfostrad, avhyvling. han säger att det beror på värmen & att folk har det mer relaxed för det är sundare. jag håller med. för husfridens skull.

det regnar katter & hundar

ja, man har väl känt det i luften ett par dagar nu & idag sprack det äntligen upp. äntligen har hösten kommit även till madeira. det enda som är synd det är väl att man likförbannat inte kan klä sej i mysiga koftor, snygga stora hälsdukar & en kort lite varmare jacka.

förresten, har ni hört om dom där svenskarna som aldrig nöjer sej?

but have you ever seen the light?

tjugo minuter tills jag börjar röka. på det ska det hinnas med frulle, cigg & kaffe. sen är det tävling. mums. finns det nåt bättre sätt att stimulera hjärnan? njet.
ikväll, efter jöbb, ska jag & J till optikern igen (har jag glömt att säga att jag pillat in små linser i mina stackars ögon?). ska testa dom andra, rayban (only the best is the best). aja skitsamma, vem fan bryr sej om nån annans linser. ha ha.
sen senare ska jag faktiskt hem till lägenheten & tvätta lite & sånt. hämta lite nya kläder & sen drar vi nog & käkar middag vid havet & sen för att kolla på dieter på moynihans. som en vanlig torsdag helt enkelt. egentligen gillar jag inte rutiner, men när dom är nice så varför inte..?

håller på att försöka få hem lite musik från cdon.com. men dom är fan inte snabba dom där malmöborna. det jag ha beställt är the magic numbers & shout out louds. nästa ship blir en tiger lou, morrissey, death cab, the streets & the killers gamla. känner att jag börjar lessna på den här irländska musiken som spelas dag ut & dag in i den där bilen. måste in med lite svenskt (nåja) & nytt (ännu mer nåja). stimulans here we go.

men nu är det dags för en smoke innan tävling drar igång.

att älska en karl del 1

J: you're so not nice..
M: i'm so nice angels cry..
J: that's not a cry... that's angels screaming when they see your face ha ha ha ha ha!

det var första gången på länge jag höll på att pi:a i pantsen kan jag lova. ha ha.

slowdance on the inside

sitter & läser igenom min blogg från allra första början. har inte gjort det hittills. & fan vad bittert det är. haha. ja, det var nog lätt den bittraste perioden i mitt liv, men samtidigt den mest fria - när jag precis flyttat hemifrån & börjat på transcom. vissa av inläggen minns jag fortfarande när jag skrev. vad jag lyssnade på. vad som klumpade sej i magen. det var så mycket annat då. det var slask & snö (när jag tänker på karlskoga har jag för vana att alltid minnas det som grått & kallt), det var transcom, det var kaffe på transcom (det mesta var på transcom, really), det var "blandfärs pedersväng", milslånga fikatimmar på paris innan jobbet 14.30, det var sitta hemma på golvet framför datorn, det var the magic numbers, shout out louds, vapnet, det var wickan & redbrick. helg in, helg ut. det var "the walk of shame" ett par gånger i veckan & ja. det är väl så det ska vara så när det beger sej. nu är det en helt annan story. känner igen personen som skriver det jag skrivit, men jag tror definitivt inte att jag skulle kunna hamna i den livssituationen igen. jag vet för mycket nu.

it all makes believe, doesn't it?

blå huset

någon som har numret till blå huset i kga? muito viktish. skicka mess till +351967275294 eller skriv comment här. kan inte hitta det själv någonstans.

hiding my heart

jag har konstaterat något idag. det är första gången på länge jag faktiskt kan göra det. ett statement. jag har idag konstaterat att jag är på väg in i en depp-fas. you can smell it miles & miles away. vill liksom inte göra nåt. känner inte för nåt. kanske är det för att det mesta står still just nu & att framtiden är oförutsägbar när det kommer till områden jag helst inte vill vistas i. speciellt inte utan kontroll. jag har ingen som helst makt över det här & det suger musten ur mej. maktlöshet är nog den värsta känslan. den slår nog tillochmed söndagsbakisångest. & då är det tamejfan på väg utför.

men J är så snäll. så snäll så snäll. & han skämmer bort mej som en liten gris. & det gör mej rädd, för jag börjar bli van vid det. känner mej som en bortskämd snorunge. människan går upp 7 om mornarna när han inte ens jobbar för att skjutsa mej till jobbet & hämtar mej vid 17 när jag slutar & struntar i att "laga soppa" bara för jag "skulle kunna leva utan det". bara det. snacka om spoiled. & det är bara början på introt av triologin. & det som gör mej lite rädd är att, tänk om han slutar? & vem vet inte hur bortskämda snorvalpar blir när dom inte får som dom vill? jisses. jag kommer bli en mardröm.

& det är en tomhet som skaver efter mina hjärtan i sverige. jag läser om era liv, läser om det ni gör & att ni har det bra med varandra. jag läser att ni längtar & saknar & att det är rätt slitet hos er & ja, jag känner bara att jag vill att vi alla ska vara på samma plats igen. jag vet iallafall att jag skulle behöva det. men det är nog bara mitt bortskämda jag som skriver.

I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Because even when I am flat broke
You make me feel like a million bucks

the story

så bra gick det med sluta-rökandet. har dragit i mej ett packe cigg på en kväll. förutom ciggen linn snattade, men det är väl bara bra för min egen del, i guess.

har haft smörgåstårte-middag ikväll med födelsedagsbarnet S som fyllde 19 & sen gick vi på vinet. & nu är klockan tisdag & jag sitter & lyssnar på en låt jag & J hörde på radion förra veckan, när han fortfarande var kvar på ön & jag kan inte göra annat än att sakna honom. hade väl såklart gjort det ändå. men samtidigt är det bra att man fått lite space att tänka i. fine, har egentligen haft space ända sen hon kom hit för all den där tiden sen (vilket känns som hundra år sen), men även fast han varit-nära-men-så-långt-borta har jag inte fått någon egentid vilket gör det här som en verklig precious tid. & förlåt för att jag tjatar om J, vissa av er kanske finner det jävligt ointressant & tråkigt, men, det visar bara hur "mycket" ni egentligen bryr er om det som är mitt & som verkligen gör mej glad. (man kan ju tycka att vissa av er som var med där & då & när allt hände skulle tänkt lite mer, men när det kommer till en själv så är det ju den enda man bryr sej om, inte sant?) skitsamma. jag har ett bra liv här på "ön made of bubbles". oavsett.

there's so much stuff around

Och det vimlar av stressade människor i stan

men det är tomt på strandpromenaden
Och jag tänkte att du kunde stå där i solen
men berätta ingenting om England
Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist.