i see sunset in your eyes

även fast jag inte kan lyssna på den IRL, hör jag hate this part om & om & om igen. i wonder why. nä klart jag inte gör. jag vet precis. det enda jag inte vet är vart jag själv är. men att mitt inre liv är en rollercoaster borde inte kommit som en nyhet. det gjorde det inte heller. det var ganska väntat.

& sen det här med lycka. folk frågar om man verkligen är lycklig. men herregud. inte en käft jag känner vet vad lycka är. vem är lycklig i dessa dagar? & vad lycka för en är, behöver ju inte betyda att det är samma sorts lycka som för en annan. folk leker skvallerpress runt ens liv utan att inse att dom själva bär den där masken vi alla kallar förnekelse. är du "lycklig" - good for you, men försök inte förklara för nån annan vad det här med lycka innebär. lycka för dej är inte lycka för mej. & hade jag varit "lycklig" (sinnes överskattat ord) innan så hade knappast den här situationen raserat det. lycka börjar någon annanstans än utifrån & dom som betvivlar det är dom som ifrågasätter det & det är precis som personerna som går runt & klagar på sina egna liv. jag vet, jag känner dom. & folk frågar om man är glad. hade det inte varit konstigt om det var så att man var glad över att vara i den här sitsen? det skulle väl vara sjukt mycket konstigare om jag var glad, än att jag är som jag är nu? äh folk är så tramsiga. räknar med att man ska gå runt & vara på topp 24/7. dom som frågar är ju dom som vet & dom som vet borde väl försöka lyfta upp en istället för att lyfta på sina egna ögonbryn. & det värsta är att dom är precis lika miserabla själva. (fast det innebär ju inte att jag inte känner empati för er, för det gör jag. skulle bara vara gött att få tillbaka lite av den)
som M sa: "jag är den enda av dina vänner som är glad för din skull". what? inte ens jag är glad för min skull. folk tror att man finner sej i vilka situationer som helst & att man är glad ändå. men bara för det så betyder det ju inte att jag inte kommer bli glad igen när dimman skingrats. ja, livet går upp&ner & bara för att det går ner behöver det inte betyda att man ligger inför döden. jag har gått igenom mycket värre saker än det här, men det är nu folk tror att det är dags att börja skådespela. fan att det ska vara sånt drama hela tiden. nej, kliv ner från scenen vettja.

så! då var det avklarat. då behöver vi inte älta det längre. jag är inte ett dugg glad & ni vet om det, så sluta ifrågasätta det gång på gång på gång. (fast alla vet ju att folk blir tillfredställda genom andras olycka, men nu börjar det väl bli lite väl obvious, tycker ni inte?) jag tänkte bara att jag skulle skriva ner vad alla tänker om varandra, men ingen säger. nu kan vi lägga det här bakom oss & gå vidare tycker jag. har egentligen så mycket mer att kludda ner, men då kommer jag göra mej ovän med halva skaran vänner så vi skiter i det tycker jag. puss.