jag tyar inte längre

satan i gatan vad jag ser fram emot att flytta upp till sandra & hilde. superbra tjejer båda två (mina bristande språkkunskaper när det kommer till norska lär ju dock bli ett problem). har börjat lessna på att bo själv. enda sovsällskapet man har är ju teven (ja, jag är en pussy & spenderar mina nätter på soffan) & den kommer inte direkt över & ger en en kram när man känner sej kall & ensam.

dock är det inte bara negativa saker med att bo själv. man kan ju stå i duschen så länge som helst. tvåla kröppen en två-tre gånger, shamponera & balsamera i minst en kvart, fila fötterna (jag tänker inte säga hur länge det tog att fila dom.. ew) & självfallet blunda för en tjugo minuter, öppna gapet & låtsas att man är whitney houston i madison square garden.


& det där med myskvällar med sej själv är ju rätt underskattat. igår hade jag nämligen svennekväll med julmust, djungelvrål & dillchips. självklart kollade jag på svensk film också. insåg dock en kvart in i svennekvällen vilken jävla tant jag måste se ut som utifrån: ett par dillchips upphällda i en pytteskål så jag inte skulle waste:a allt på en gång, avslagen julmust & filmen jag kollade på var Vilhelm Mobergs "Utvandrarna" från 1971 - som på riktigt, snålt, pensionärsvis. dock är det ju tur att han som spelar "robert" är en riktigt fröjd för ögat, & han är väl inte mer än en 17 bast, så då känner man sej helt plötsligt inte lika gammal längre.