crappy valentines day

har liksom resten av jordens singelbefolkning ångest inför imorgon. & då är man inte ens singel. hur lyckat låter det då? men då jag lärt mej den hårda vägen genom tidigare års erfarenhet, har jag inte speciellt stora förhoppningar. inga alls skulle jag kunna säga. sorligt men sant. men har man en 11-årig treåring i släptåg bör man, för sin egen hälsas skull, inte vänta sej för mycket. tips från coachen. fan jag vill bli swept away till nåt hemligt & romantiskt. eller så kanske det bästa bara är att blunda & hoppa över lördagen emotionellt & låtsas att den 14:e februari är ett hittepå för att få oss att konsumera mer, vilket vi gör. med vi menar jag befolkningen. tur att man kan vara elak resten av årets dagar då? eller? hursomhelst, tror det framgår att jag är rätt bitter inför imorgon & lika bra är väl det. tänk vilka krossade förväntningar jag kunde fått istället. det gäller ju att prioritera rätt menar jag.