ibland känns det som det vore bättre att bara gå vidare, inse att jag inte är där. but as a matter of fact, jag tror inte jag vill det. dom utgör alldeles för stor del av mej. det skulle vara som att lämna kvar mina armar & ben vid hållplatsen & bara låta resten av kroppen hoppa på tåget. & det går ju inte. J frågade igår om det är nåt jag trycker på som jag inte talar om, när jag klyschigt nog bara sitter & stirrar ut över atlanten. jag börjar komma till insikt att det är personerna som var min familj & tog hand om mej när min egen inte kunde det, vars frånvaro gör mej förvirrad & liten. jag saknar dom så fruktansvärt mycket. borde vara skottpengar på såna som mej.
1 comments:
Åh :) jag saknar dig så mkt madeleine. & jag hoppas att du vet att vi alltid kommer vara vänner, & vi kommer alltid vara den där lilla familjen :) Du är som min syster, även fast vi inte träffas så ofta eller pratar, så finns min kärlek till dig alltid kvar & den kommer aldrig försvinna! Du kommer alltid att vara en av mina bästa vänner, även fast vi inte ses så ofta! För du är ju endå madeleine! hallå, världens bästa mady!!
fytusan vad jag blev blödig nu då såhär på morgonkvisten :) Men jag kände bara att du måste veta det!
Jag älskar dig! PUSS
Skicka en kommentar