depressionen är ett faktum. både jag & herrn går runt med stickiga ögon & snörvliga näsor. är väl tyvärr alltid så när man reser, men det här var väl lite väl överdrivet va. att man ska vara en sån klenis & inte klara av att sakna ställen & folk är väl nåt man kanske borde jobba på när man har människor man älskar lika tillgängliga som spridda skurar.
2009-12-07
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 comments:
Skicka en kommentar