det kallas tilfredsställelse

fan vad jag diggar den här lägenheten alltså. känner mej verkligen som hemma här. kanske för att jag bor själv & kan göra precis hur & som jag vill. (nåja, tills på tisdag åtminstone.) fine, det är taskigt läge om man känner för att ta en promenad hem från jobbet (det gör man bara inte om man inte vill ha eftersvettningar i hm tre dagar efter man kämpat sej hem), men det är det värt för nattetid - oh underbara nattetid - med viewen över funchal, över livramento, över monte, (över carltonhotellet som lyser upp som en elgrill mot svarta atlanten), ah det är to die for. så sjukt vackert. önskar jag kunde bjuda in alla jag känner på ett glas rött, en cigg & en utsikt som får en att sucka & känna "fan, här skulle jag kunna stanna tills jag dör. precis här. just precis här."