jag förstår inte varför gud hatar mej så mycket. här är jag, hjälpsam kollega, snäll flickvän (nåja) & äter mina grönsaker. & så blir man avkapad vid knävecken. det är inte bara personer som ligger i koma i 23 år som kan känna frustration from hell. även kvinnor kan. i det här fallet jag. att det alltid ska vara det här störmomentet som ploppar fram som gubben i lådan när man minst anar det. som att jag inte fått nog med prövningar. joe säger att min (o)lycka snart kommer vända & att nåt stort kommer hända. tro fan det. det är inte rättvist längre. enough is fanimej enough.
2009-11-24
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 comments:
Skicka en kommentar