fullast vann

gårdagens middag med jobbet var bra. det var spenatkyckling, det var carpaccio, det var fruktsallad, det var rödvin, gratisdrinkar & moët. ganska mycket faktiskt. & efter det blev det två ponchor & sen irländska. irländska var nästintill folktomt & när vi kom fick tydligen de sista stackars krakarna bråttom. ha ha. sen vespas, jam & marginal. i vanlig ordning. tappade bort fredrika med min plånbok (note to self: hämta sen) & jag har jävligt svaga minnen av ett bråk med han servitören/bartendern på irländska. vet iallafall att han snällt fick betala min taxi med sina tio sista €. men utöver det är det inte många glimtar av gårdagen. gårdagen är ett minne blott, kan man säga.

så nu sitter man här, har käkat en halv pizza, tagit tag i nattens kräk i handfatet (note to self 2: bli inte rörmokare), sitter & gungar apatiskt. ni vet sådär. minsta lilla move är en ansträngning. man undrar om man ska ta & skicka det där förlåt-smset eller om man ska skita i det & hoppas att personen i fråga som förövrigt var nykter har glömt den lilla incidenten som ägde rum ja typ hela natten. tricky, tricky.