standing here with head in hand

som vanligt är jag hemma runt nio. har precis slängt ihop en omelett & en köpp thé. är så sjukligt trött. sovit oroligt hela natten. drömt om karlskoga & pingo doce i ett. pretty scary faktiskt. sen låg vi ju & skrattade hela natten åt någon som inte är så svår att skratta åt, under omständigheterna. ja, det var längesen jag kände glädje på den nivå. vilket gör det hela ännu svårare, öf cörs. men som vi säger i det astrid lindgren-kulturella landet "jag åker nu så jag kan komma tillbaka nån gång". something like that.

nej, undrar om man verkligen ska ta tag i & packa väskan eller om man ska lägga sej framför teven & sova en kvart eller två. eller trettiofem.