too old to cry - back in sweden

det var med lätta fingrar jag satt hemma i min nästintill tomma lägenhet på Bigatan 1A i Karlskoga ett år & två månader sedan & skrev att det var dags att ta farväl för varmare breddgrader.
nu sitter jag, back in sweden, & skriver med inte lika lätta fingrar.
sverige är fantastiskt vackert, det är inte det jag menar. finns förmodligen inget vackrare ställe på jorden. det är förvisso varken exotiskt, det är ingen paradisö, det är inget vinterland (just nu), det är inga vita långa snäckiga stränder, inga paraplydrinkar, inga avklädda pepparkaksbruna karlar - men det är tamefan en fröjd för ögat. fröjdast, om jag får säga det själv. det är inte för mycket, det är inte för lite. helt enkelt perfekt.

hejdå:et på madeira var kämpigt & hade jag låtit känslorna ta vägen ut ur ögonen, hade det blivit ännu kämpigare. så jag valde att svälja & hålla det inombords istället. sån är jag. (vilken nyhet hehe). har ju träffat helt fantastiska människor jag aldrig hoppas förlora kontakten med (ansiktsbok, ansiktsbok).
så nu sitter jag i dalsland, 6 kilometer utanför bengtsfors närmare bestämt. utsikten är en stor äng med lite röda hus med vita knutar längst bort. som stället jag mer eller mindre växte upp på när jag var liten & det är så vackert. en annan utsikt jag har är ju min lovergirl maria. utan henne hos mej (förutom det faktum att jag är hos henne) hade det aldrig gått. men snart blir det hem till värmlands skogar, hem till moder pe de urso.

(har inte skaffat svenskt nummer än. hör av mej när jag gört)