när man har höga skor, & inte går så snabbt & i mitt fall en bit att gå, slutar det oftast med att man går & tänker på sånt man absolut inte borde eller ska gå & tänka på. sånt som man helst av bara vill vrida ur sej som en blöt trasa. sånt som man går & skakar huvudet åt & lyfter på ögonbrynen & himlar med ögonen åt. sånt som man skrattar till åt. man tar sej för pannan. vi kan kalla det en mildare form av en söndagsångest.
2008-06-05
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 comments:
Skicka en kommentar