röda brickan

så medan jag sitter här hos mami & väntar på att jessilove ska sluta, har jag väl inget annat att göra egentligen förutom att blogga. ringde ner till jobbet, till madeira, förut. fick tala med mariaheisten. vilket såklart var mitt syfte med samtalet från början. det är aldrig någon jag saknar så mycket som henne. vill komma hem & kramas nuu.

men anyway, ska ner till redbrick med jessica. hoppas carro kommer ner sen också. ska föreslå bärs, jessicapersika-shots & vitlöksbröd. vitlöksbrödena där, kan jag nästan säga slår bolo do caco. men det gör jag inte. för det vore väl en synd att säga något sånt. men dom kommer på en stadig andraplats iallafall.

& jag måste erkänna att jag i princip inte ens tänker på H. om jag vore mitt riktiga jag skulle jag definitvt göra det. jag vet ju hur det var sist jag var hemma, när R cirkulerade. men denna gången är det inte samma sak. bränt barn skyr elden, as they say.´

nu: svenskt kranvatten & typ risi frutti

heja karlskoga

himma i det förlovade (förlorade?) landet. har fikat med fia hela dagen på paris, & hängt en sväng nere vid näset. blickat ut över möckeln. måste säga att det är lite skillnad att blicka ut över atlanten, mot möckeln. men men. det är gött att vara hemma. hemma till kaoset. hemma till det gråa & trista & hemma till kylan. mumz. men sen ska jag till TC & förgylla tillvaron med jerikolove. usch vad jag saknar henne kände jag när jag talade med damen.

förresten ska jag aldrig mer flyga, än tillbaka till madeira, så nästa gång jag ska därifrån tar jag gummiflotten foh sho.

28/3 avresa från madeira 18.20
28/3 landar på stansted/london 22:00
29/3 skall checka in för sverigeresan, & får veta att min biljett inte är giltig 05:00
29/3 får köpa ny biljett för 285€ (närmare 3000:-) 05:30
29/3 lämnar stansted 12:25
29/3 landar på skavsta runt 15:00
29/3 tar mej från skavsta till örebro 17:30
29/3 kommer ääntligen fram i karlskoga 21:00

en resa på 27 timmar. & då har jag inte ens räknat med den 11 timmars långa väntan i london jag har att vänta mej på hemvägen. & som hittills kostat mej runt 6000:- & då jag inte beställt biljett tillbaka till london heller. det var nog inte meningen att jag skulle till sverige just nu.

utvandrarna/invandrarna

idag är det hemresa. mot sverige. mot fäderneslandet. med en av dom besta hestarna i hagen med mej på resan. magilda magilda. första stoppet blir london. andra stoppet blir västerås. sen the town whichs kills you when you're young - karlskoga. men ska träffa fiat & stefan & alla andra bra människor, såsom carro & lotta & jessica (i hope) & nina & muah muah. ska pussa ihjäl er.

até amañha queridas!

två steg framåt, tre steg bak

igår - bra dag. idag - mindre bra. som till kanske någras stora förskräckelse träffade jag ruben igår. han & hans vän polisen ville ju bjuda mej & mat-ilda på middag & vi är ju inte sena med att tacka ja när det vankas gratismat & gratisvin. haha. ruben gjorde egen poncha vilken nog var den bästa jag druckit. så det var gött & vi hade en del diskussioner. ruben, som några av er redan vet, har ju inte öns snyggaste syn på kvinnofolk, & jag, som de allra flesta av er redan vet, är ju inte sen med att starta diskussioner. han höll sej lugn & utanför faktiskt. mäkta imponerad. sen lärde vi portugiserna "jag har aldrig" & då blev jag inte lika imponerad. men inte ett dugg förvånad heller. senare drog matilda till lammköttet, tog polisen med sej & jag var helt plötsligt själv med karln jag skapat ett mindre världshav på grund av. men det känns helt okej faktiskt. kändes bra att få nåt annat att tänka på än den andra grisen. slutade med att jag slaggade över med två skedande karlar & en rödvinshuvudvärk till frukost. men det var det värt.

somebody, save me

precis vaknat efter en mycket underlig & hemsk dröm.

det var krig. men inte på madeira. det var vi + mackkillen, jojo, secret & johnny. samt en massa andra svenskar. vi flydde först och främst från madeira, här var vi förföljda, till estland. vi flydde till kriget (bara det visar ju hur en svensk tänker). med madeiras skogar, estlands städer & sveriges backar och kullar. dom hade lagt ut fällor i skogen bestående av enorma kittlar som det var små skakiga broar över. jag fick ganska snabbt syn på ett litet barn som stod helt själv där i skogen, med den estländska/portugisiska armén (bägge var emot oss nämligen) tätt i hasorna. så jag drog tag i barnet & släppte det inte för allt i världen under hela drömmen. förutom när vi trodde kriget var över. alla vi som överlevt stod på en mur för att se ner över staden kriget var i. trodde vi. det visade sej att pansarvagnarna var precis runt hörnet. & som i slomotion ser jag hur en vänder sej mot barnet jag hållt tag i hela tiden & med nöd & näppe (ni vet ju hur sakta man springer i drömmer) lyckas jag ta tag i barnet & återigen springa därifrån. den här gången bestämde jag mej för att ta barnet & lämna övriga gruppen. hamnade i en annan stad, vid en buss/tågterminal som det stod "A Suécia" ("till sverige") på. så jag grabbade tag i ungen, sprang över övergångsstället & precis när jag skulle hoppa över till terminalen, vaknade jag.

inte för att man är sådär jätteroad av andras drömmar, jag vet. hände tusen sjuka grejer till, men det kommer jag aldrig kunna förklara iallafall. men det jag vill komma till är: vad fan betyder det? det som är skumt är att jag igår bytte text på msn till "não há paz" som vilket betyder "no peace". creepy.

foh sho

ja jävlar vilken gårdag alltså.. chris kom & hämtade mej, matilda, maria & mathilda2 vid ravioli. sen åkte vi till sjukt snygga paul do mar (men jardim i mitt hjärta). mötte upp svempa, enio, jojo & johnny på en bar & där bjöds det såklart på gratisbärs. sen tog vi våra starka & gick till andra sidan (som f.ö. kallades "spain") & även dit till en bar med free booze. gillar verkligen deras.. gästvänlighet. sen att gubben som stod för kalaset var runt 50 & sa att han ville gifta sej med mej är ju en historia för sej. anyway. vidare till mini bar & det var där det blev farligt. shotsen flödade. så gjorde även maten & den tidigare druckna alkoholen, ur min mun. sen blev det tårar för folket, kärleksförklaringar, (sexförklaringar), allergiattacker, sång ("tommy tiker ohm meej" då den var den enda portugiserna kunde på svenska) & minnesförluster. vaknade imorse & försökte komma ihåg gårdagens bravader. med mobilen till hjälp däckade jag runt 23. ett antal osmarta meddelanden skickade, en lite längre samtalslista & några kolmis fattigare. så nu, nu får det vara bra för ett tag. men daamn vad roligt vi hade.

i need you like a heart needs a beat

fredag & ledighet. tydligen helgdag i sverige både idag & på måndag, så gött med ledighet. långhelg. hemma om en vecka. känner überbra. alla klagar på att det är så kallt hemma, men wtf, alla mina små hjärtan är ju där. that's the only thing that matters. wiwi. snart hemma igen. visserligen bara för 2 veckor, men sist jag var hemma var det ju bara 1 vecka. 3 veckor sammanlagt i sverige på ett år. sinnes.

nu verkar det som en N.Y. resa börjar ta form nästa gång jag har semester. inte illa. inte illa alls. & såklart trippen till fastlandet. skönt med lite tankar på resor framöver.

fo what it's worth

ääääääntligen var födelsedagen förbi så man kan börja koncentrera sej på andra saker än sej själv. hah. jag vill hem. hem till falukorv. hem till stuvade makaroner. hem till gräddstuvad lever & hem till typ risifrutti & ärtsoppa i korvförpackning.

fick visserligen ett paket som bestod av hundra filmer, makrill, räkost samt kaviar. det gjorde min dag det. käkade en makrill till lunch & sjuhundra mackor med räkost till middag. fick lite födelsedagsshots, öl samt redbull vodka (min andre hälft) & lite quality time med mina hestar. men ja. jag saknar sverige. saknar svenskar. saknar språket & saknar sättet. många S. jag saknar S.

for what it's worth, i love you.

for what it's worth i really do.

little by little

man kommer till en tid i sitt liv då man bara vill slita av sej headsetet & springa iväg & gömma sej. har jobbat på två kundtjänster inom telecombranchen i mitt korta yrkesliv & det är speciellt två inledande samtal jag kommer ihåg:

ett år sen:

"Välkommen till xxx det är Madeleine Björk!"
"Hej Monica Mjölk!"

eller som idag:

"Välkommen till xxx det är Madeleine!"
"Hej Margarin!"

and i wonder why.

parabéns parabéns para mãe e mady

vad är det för en dag? är det en vanlig dag? nej det är ingen vanlig dag, för det är madys & mammas dag - hurra hurra hurra.

för 21 år sen låg min mamma på örebro sjukhus & kved. & nu 21 år senare borde väl jag göra samma sak, om man ska vara traditionsenlig. men så är ju inte fallet. skär ju dock lite i hjärtat att jag inte kan vara hemma & krama på födelsedagsmami, som också fyller jue. men, är ju snart hemma i kalla kalleskoga, så får la ta tillfället i akt då.
i lördags hade vi födelsedagsferre. fick leopardklänningen jag suktat efter i veckor av mina hestar. poss po er.

uh. jag vill hem nu. hem & krama mamma. hem & pussa på caroline & alla andra babys. miz u babés.

mottagare: Anonym

om du nu stör dej, tips: sluta läs. hah. men det är alltid roligt att roa människor. speciellt när det man skriver bör tas med ett gäng salt, men det tas på fullaste allvar.

med ett par kromosomer för lite kan vad som helst hända..

idag berättade matilda att hennes mormor igår berättade att min mammas kusins pappa är tillsammans med henne (matildas mormor). detta innebär då att jag & matilda är relativt släkt. visste väl att grisen & hästen tillhörde samma farm.

in the state of denial

som ofta när jag hamnat i såna här "jag vet inte vad jag ska göra för att få höra nåt ifrån honom, eller få honom att veta att jag faktiskt lever"-situationer brukar jag först bli förbannad, sen ledsen, sen bitter & som nu - i förnekelsen & allmänt osmart lurig?
jag vill ju inte höra av mej. absolut inte ringa. visa att jag är större än så. visa att jag minsann klarar mej huuur bra som helst. typ hänga på krogen bredvid hans, bara för att bevisa att jag minsann inte behöver hänga i hans bar för att ha roligt, jogga förbi där han jobbar för att låta honom se en skymt av mitt fladdrande hår (& i det här fallet: mage, lår, armar), för att veta att jag faktiskt tar hand om mej & är jävligt sund iallafall.
men, som så ofta annars när jag är i dessa situationer brukar jag även komma på tanken att om jag bara kan skicka iväg ett liiiiitet sms, snällerå, bara ett liiiiitet. ett som knappt gills. bara låta fingrarna sladda över mobilens tangentbord & sen trycka på "skicka" innan jag ens upptäckt vad jag gjort, så kanske det inte märks? att det kanske inte gills i den här "visa att jag minsann klarar mej huuur bra som helst"-imagen?

som alla gånger jag skickade kolmi till R & han inte ringde upp. "han kanske inte såg dom?" "han kanske inte har några pengar att ringa upp för?" var givetvis frågor som fladdrade runt i mitt huvud värre än löv under stormen Per. and i should know better! ..väl?

eller är det alltid så? att så fort man är ensam "igen", att man på något sätt faller tillbaka på (nej nej, inte skumgummimadrassen, snarare nåldynan) samma ruta, som innan man träffade den här alldeles förträffliga personen? att man på något sätt aldrig inser förrän det är för sent att det faktiskt inte är för den här alldeles förträffliga personens skull man vill bevisa att man faktiskt lever ändå? att man faktiskt tog sej upp, borstade av sej, & fortsätte på vägen man var på innan, fast kanske lite mer utstakad? utan att det är för ens egen, den allra viktigastes, skull.

Come up to meet you, tell you I'm sorry. You don't know how lovely you are. I had to find you, tell you I need you, tell you I set you apart. Tell me your secrets and ask me your questions. Oh let's go back to the start. Running in circles, calling tails. Heads on a silence apart. Nobody said it was easy, it's such a shame for us to part. Nobody said it was easy, no one ever said it would be this hard. Oh take me back to the start. I was just guessing at numbers and figures. Pulling the puzzles apart. Questions of science, science and progress. Did not speak as loud as my heart. Tell me you love me, come back and haunt me. I want to rush to the start. Running in circles, chasing tails. Coming back as we are. Nobody said it was easy, oh it's such a shame for us to part. Nobody said it was easy. No one ever said it would be so hard. I'm going back to the start.

myssöndag med familjen mysbyxa

hah. iom min 'lugna' lördag vaknade jag idag aaaalldeles för tidigt. drog på mej mysbyxorna, myshood & gympadojorna. tog bananbacken upp till blatte1 & blatte2 för lite sällskap & terapi. & damn, det hjälpte. vi bestämde oss iallafall för att hyra en bil & dra med maria. så knallade ner till avis, fick tag i en bil, tog den till canico för bowling & biljard & öl. hem igen. släppte av pöjkera. & sen det som är det absolut bästa med den här ön. sitta i en bil med maria. lyssna på lugn musik. åka på vägar som inte är i funchal. åka runt i cirklar. det är terapi när den är som bäst & jag vet inte hur jag ens ska kunna försöka sätta ord på hur bra jag mår när jag är just där. i en bil med maria, på madeiras vägar.
sen hem & hämta tessan & sen upp till chamorra/jamboto (vad är skillnaden?) för pe de cabra (getfötter, på portu. men är en dryck gjord på rövin, mörk öl, socker, oboy & limeskal. yum). & sen hem. (& vad händer så fort man tar av sej skorna & har satt på coldplay? jo det där förbannade ljudet av ett sms..) men ja, muito bom dia! så nu sitter jag mest & väntar på att herr blund ska leda in mej i sängen & släcka mina ögon för en ny, härlig & spännande arbetsvecka! ^^

thailovelinks vs. swedehatelinks

happ. surfade runt & kom in på en sida för thaikvinnor som söker äkta kärlek samt europakarlar som söker kärlek från en thai. tänkte att jag skulle registrera mej. men sen slog det mej att jag varken är thai eller bor i thailand. 90% av tjejerna på sidan var dessutom pyttesmå (nu snackar jag mage, lår osv), jättevackra, varken rökte eller drickte. allt jag inte är. jag är ett dött lopp.

time to watch out

ni vet när man mår så illa över att vara så upp över öronen i någon så man nästan spyr? vet inte vem som kommit på den här låtsasvärlden för ens känslor, men det är inget ställe jag föredrar att besöka. dessvärre är jag där nu & släpper det inte snart vet jag inte vad jag gör. imorgon frågar jag janne om semester från sista mars & framåt. jag orkar inte vara här. jag måste till sverige. måste till ett ställe som är på riktigt. slappna av hjärnan & hjärtat lite. kommer inte ens ihåg när jag kände såhär senast. jo det gör jag. för ett år sen tamefan. inte konstigt att man går & aktar sej för kärleken.

nu ska jag akta mej för att bli fet också, så ska nog ut på en promenad.

enough. enough now.

jag har aldrig känt mej så snäll mot mej själv. med nio dagar kvar till födelsedag känns det lite som en för tidig födelsedagspresent. jag har aldrig tidigare tagit ett så moget & genomtänkt beslut. självklart ville jag inte att det skulle bli såhär. jag ångrade mej i samma sekund jag öppnade munnen. men. jag har heller aldrig tidigare varit i en sånhär situation, vilket jag insåg rätt fort att jag inte ska sätta mej själv igen i heller. jag visste & vet att situationen var ohållbar. ingen idé att försöka intala mej något annat. men, han är en fin person. jag klandrar honom inte. han har fått mej att upptäcka saker med mej själv jag inte trodde var inom synhåll. han är en sån som får en att må bra med sej själv. men jag har för många situationer i mitt liv nu & jag måste börja granska & gallra ur dem. tyvärr. men, jag har ett hjärta att tänka på.

come and rescue me, rescue me from my heart

skrev precis ett jättelångt inlägg hur ledsen jag är över att jag behandlat vissa folk i mitt liv som skit. carro, lotta, jessica är några. torsten är en. mamma är en. men. det blev för personligt. såhär ska det vara. kort & koncist. jag är ledsen.

a thrill to press my cheek to

jag misstänkte nästan att dagen skulle bli såhär. helgen har en tendens att börja såhär, den senaste tiden, har jag märkt. ibland önskar jag nästan att det inte ens blev helg. när man jobbar hinner man inte tänka. inte känna efter. men så fort det blir helg, japp, då sitter man där. i klistret vill säga. då är det mady mot tankarna. mady mot känslorna. & jag vet inte om jag har så stor lust eller ork till det den här helgen. kanske därför jag blivit så törr på senaste? (nu menar jag törr från alkohol&fest).

& kanske är det för jag har tråkigt, kanske är det för jag är blödig. kanske är det för jag sitter på madeira & mitt sinnestillsånd är waaaay outta line, men just nu är det jag & damen mitchell. she marks my feelings.

There's a drummer and a dreamer, And you know there may be more. She will love them when she sees them, They will lose her if they follow. And she only means to please them, And her heart is full and hollow, Like a cactus tree, While she's so busy being free.

talk

mysmorgon. sitter & äter frukost (bestående av tysk diet-dryckes-yoghurt, en avokadohalva samt en kopp kaffe) & lyssnar till de ljuva tonerna av coldplay. vaknade en timme innan klockan, men nu har den visst kommit ikapp så det är dags för mej att väcka tilda samt hoppa in i duschen.

gött i varjefall att det är fredag. ska inte göra ett smäck ikväll. inte imorgon heller. sweet. sola ska jag göra. & tänka ut hur jag ska göra med allt. otroligt irriterande att sånt inte löser sej av sej självt, som det bör. men jag antar, mitt sinnestillstånd - mitt ansvar att hålla det upprätt. men, jag är en sån som är för stolt. för stolt för att släppa in, för stolt för att släppa ut. inte konstigt det blir kollisioner.

do you feel like a puzzle?

you can’t find your missing piece?
tell me, how do you feel?
well, I feel like they’re talking in a language
I don’t speak and they’re talking it to me

en aha-upplevelses baksida

i'll do anything to hear u say

måste dock tilläggas att det känns otroligt tungt att matilda lämnar ön för två-tre månader. hon kommer ju tillbaka, det vet jag, men ändå. får la ta dom månaderna till att vila upp mej lite & passa på att hålla mej nykter någon helg. ha ha.

får skriva mer om det sen. börjar bli blödig & det går ju inte när man sitter på jobbet.

du gamla, du fria

fyfan vad tråkigt jag har. sitter på jobbet as usual & slackar. har iallafall bestämt mej nu hur jag ska göra. fan alla andras planer & inställningar på att åka härifrån gör det hela lättare för mej att bestämma mej hur jag ska göra, & om jag får, så stannar jag ju. tanken på att åka hem känns befängd & lika avlägsen som hem faktiskt är.

älsklingscarro ringde inatt också. underbart att höra hennes ljuva (fulla? haha) stämma. kändes skönt när hon sa att hon saknade mej & vill komma hit. otroligt wonderful iaf. & jag saknar henne med. indeed.

borde egentligen ta en semester hem snart.. men vafan.. som det står på bussarna: "madeira is sun, madeira is sea" & det tänkte jag på imorse när jag & tildan satt på balkongen & drack kaffe & rökte i solen & blickade ut över atlanten. vill inte ens åka härifrån på semster till fäderneslandet. inte än iallafall. fäderneslandet får la komma till mej?

"why can't we be together?"
"because i don't trust myself with you"

well, tonight i'm on ny knees

jag känner för att vara snuskigt ärlig i vissa lägen. just nu är ett sånt läge. men man ska akta sej för vad man säger till folk. & hur man säger det. inte för att man tänker på personen i fråga nej nej, utan det är hur personen reagerar man skyddar sej själv ifrån. oavsett hur man gör, hur man tänker, hur man beter sej gör man det omedvetet för sin egen vinning i slutändan. & det mina vänner, det är dagens ärliga sanning.

cry me a river 'cuz your love is wicked

har slurkat i mej alldeles för många kaffe för att gå & lägga mej. kanske därför jag plågas av sån sjuk ögonvärk dagarna igenom. tvingar mej själv att sova fast hjärnan egentligen befinner sej nån annanstans (typ på vespas). lyssnar om & om igen på love is wicked & försöker att inte tänka alls. nice try anyway. ska väl krypa ner bredvid matilden snart (ja, det är oerhört tråkigt & kallt att sova själv) & sen upp & jobba igen. slisken med skinnjacka ville att vi skulle ses på b2 imorgon igen. in his dreams. usch. vad har jag satt mej i för situation nu då? inte ens medvetet ju. ibland vill man bara lägga sej ner & stänga dom blå för ett par år framåt. typ 100.

första, andra, tredje - SÅLD till sliskige herrn i skinnjacka.

alltså. jag vet inte vem av dessa två portugriser som fått mej att känna mej så billig som jag just gör nu. men. bring it on. jag vet hur man spelar spel. jag uppfann ordet spel.

she hums like the radio

bra gårkväll as hell. tog le taxi till le forum & gick in på zippy kids store med maria. hon skulle handla kläder till sitt kusinbarn eller något sånt. var där inne en jälva bra stund. & blödig blev man. jezuz. alla små pyttekläder, alla små pytteskor, allt var bara pytte. så för att repa mej själv var jag tvungen att gå till stradivarius & köpa två skjortor.
anyway, sen gick vi & drack kaffe & det är så skönt med maria för vi tycker så lika, så det blir så mycket lättare att snacka skit då. sen tog vi en snabbis på donken (ajabaja, BK till lunch, donken till middag) & sen gick vi på bio. Johnny Depp & Tim Burton i all ära, men jag somnade fyra gånger. but you gotta love artonhundratalets london. otroligt snygg film iallafall. som alltid med Timpan. moah. puss. & sen le taxi hem igen.

så tack för en mysig kväll babylove. det måste vi göra om snart.

so i start revolution from my bed

detta har varit en dag i ärlighetens tecken. började väl visserligen redan imorse vid 6. & jag har alltid hållt med om att man inte kan ha för många vänner, men jag tror jag börjar byta ut en gammal mot en ny. fast frågan är om jag vill ha den här människan som vän. det stack lite i mej när orden sades. men som han sa, han visste att jag skulle spotta ut orden förr eller senare. & jag har aldrig känt mej mer genomskådad. "you need someone who loves you". ja. men varför skulle jag vara något undantag? helvete. så mycket jag vill skriva. så många fel personer som läser.

Maybe some women aren't meant to be tamed.
Maybe they need to run free
until they find someone
just as wild
to run with.

just när jag trodde att vi landat

jag kan inte säga annat att jag är besviken. inte ett dugg förvånad, men ändå besviken. egentligen har jag bara suttit & väntat på att få höra det jag fått höra & när allt kommer omkring orkar jag inte bry mej lika mycket som jag hade förväntat mej. & jag tänker inte göra nån scen av det, det blir inget drama, inga speciella reaktioner. däremot en jävla massa "hate to say i told me so". människor slutar aldrig att förvåna mej. speciellt inte dom jag har (hade) nära. & jag har vetat vart du stått hela tiden. jag är inte dum i huvudet. det är rätt uppenbart & det är väl dags för mej att tro på det folk har sagt hela tiden. fast jag inte riktigt velat förut, är det nog dags nu. time to let go, så att säga. är jag hjärtlös & förfallen? nej inte ett dugg. du har förlorat mer än jag.