the long and very winding road

nån eric prydz blev det ju inte. attans. först å främst fattade vi ju inte om det var i são martinho eller på tecnopolo han skulle spela. well done eric att förvirra de få svenskarna som finns på ön. ehe. men det var inga bittra miner för det. vi satt ute på linns balkong, jag linn & matilda & sjöng amazing grace med stämmor & drack sprit, kim sov & per spelade dataspel. vilket gäng. vilken syn. haha. sen drog vi på köpsikappana för att hitta lite kött. men det var ju som vanligt. inget för mej out on the meatmarket. sen korv, sen vespas. & inget kött där heller. det närmsta köttet jag kom var väl köttet i vespaskorven, men det är ju liksom inget substitut, om man säger så. jag tror jag har gått och blivit vegetarian på senare dagar (läs: månader). eller så är det som jag sa, att det är min dåliga syn som gör att jag bara ljummar med blicken över folk. kan ju inte ta någon ögonkontakt. fan vad drygt det måste se ut.
på tal om dålig syn: när jag & matilda satt & käkade i gamla stan förut kom det 3 personer knallandes från badet & mot vårat håll. & så tänkte, och sa jag "men usch vilken sliskig överinoljad portugris som går runt i bara badshortsen, klä på dej gubbe. & tjejen bredvid måste vara turist så blek som hon är. inte ens jag är så blek" den tredje personen brydde jag mej inte om att ens lägga blicken på. när dom kom närmare visade det sej att det var mina chefer martin & janne med flickvän. whooopsiedaisy. ehe. aja dom hörde ju inte som tur var..