HÄR STÅR LIVET I FARSTUN

hm. har egentligen inget vettigt att skriva. inget som jag inte skrivit förut. eller tänkt. eller känt. eller drömt mardrömmar om. eller hatat. men ändå, jag kan inte sluta tänka på det. & jag vill så gärna tala med dej om det, men jag vet att du skulle förneka det. det har blivit så alldeles för många gånger för att jag ska orka ta upp det igen. & det gör mej så jävla ledsen för jag vet hur det funkar. jag vet hur du funkar. &... egentligen vill jag väl bara att du ska veta allt som virvlar omkring. men jag vill inte tjata på dej. jag vill att du ska veta utan att jag berättar. eller åtminstone att du frågar någon gång ibland. vi är ute på hal is. vi glider isär. & det är svårt att stå kvar & halka runt på samma plats om jag inte har dej att hålla i mej i, om jag skulle falla. för vi pratar inte ens som förr. & jag tror inte vi ser på varann som förr. & jag vill att det ska vara som då, den elfte, när vi vaknade & jag var över hela din axel. & jag visste att du visste att du kunde vara över mina axlar när du ville. när som helst. & jag vet att jag sagt att jag inte vill höra om er, & jag vet att jag varit för hård gällande det. är det på grund av det? jag vill egentligen inte att du ska läsa, men det är svårt att låta bli att skriva. jag vill tala med dej om det egentligen, men jag vet att du hittat andra axlar, jag har märkt det. jag vet vart du söker dej när du är ledsen & det gör ont i mej att jag inte är en av dom. & jag har väl också gjort det. men du ska veta att jag fortfarande fumlar i mörkret efter dej.

och jag ser hur du tänker på nåt

hur du längtar dig bort

som en fågel i bur

En obehaglig distans

en konstig känsla nånstans

Det känns tomt - eller hur?