YOU KOW YOU ONLY GOT ONE..- YOU

jag tror jag har kommit på min brist gällande den här hela grejen. eller tror & tror. gjorde ett test förut & fick se det svart på vitt. att "min empati för andra är såpass stor att jag bryts ner så totalt när dom inte älskar mej lika mycket tillbaka" typ nåt sånt. kan väl stämma rätt bra. fick ju höra det för första gången för något år sedan att det tar hårdare för mej att förlora er, än vad det tog för er att förlora oss. & det är väl rätt.. ptja, jag vet inte om det är bra eller dåligt. jag önskar att jag inte skulle ta allt så jävla personligt hela tiden. every man is an island - fuck yes. men jag vet inte.. det är väl bara det att jag känner mej så.. lost liksom. för typ ett halvår sen skulle dagsläget inte existerat i min hjärna överhuvudtaget. men det är väl det som lotta sa. att det är bättre att rita på fri hand, istället för att hålla sej till en mall. & det är rätt menlöst att jag skriver om & om & om det hela tiden. men det är nog det enda sättet jag kan få det ut ur mitt huvud.

All the people we used to know

They're an illusion to me now.

Some are mathematicians

Some are carpenter's wives.

Don't know how it all got started,

I don't know what they're doin' with their lives.

But me, I'm still on the road