2007-11-13

BABY, I'M TOO LOST IN YOU

be aware. detta är ett inlägg om mitt såkallade kärleksliv. så, har ni hittills uppfattat det rätt utmattat & dammigt kan ni lika gärna trycka på x:et uppe i högra hörnet på en gång.
like i said. "we'll se 'bout that". eh. mjodu. han hade visserligen rätt i att det alltid är han som ringer mej & att jag faktiskt skulle ringa i söndags, som jag kanske inte gladeligen, men sket i, & att han faktiskt kom på 2 röda när jag nu hörde av mej. men att han inte bara mår fysiskt dåligt & det faktum att "jag inte förstår honom" är ju bara upprörande då jag är i precis samma sits. jag har ingen jävla aning om vad som händer nu & att jag lika gärna kan få åka, som få stanna. & han såg förvisso gråtfärdig ut när han sa "det är ditt val" & sedan kramade mej & sa att han ska låta allt rinna av sej & att han nästa vecka hyr ett hus vid nån harbor så att vi kan få spendera lite tid tillsammans. & jag visste ju bara inte hur man säger på engelska att "jag låter fortfarande inte mina jobb-relaterade problem gå ut över dej" & vafan. det spelar ingen roll. jo. det gör det tamefan. för som jag sa. jag har honom i bakhuvudet hela tiden. i alla mina handlingar & ord. oavsett vad jag gör. & det är väl rätt sött att han blir så nervös att det verkligen inte syns på honom vart han ska ta vägen. men jag är trött på att .. paus .. trött på att .. paus .. trött på att tänka på honom utan att få nån respons, som jag egentligen får, men inte enligt mej tillräckligt ofta. & jag tänker inte lägga det här på mej. jag tänker tänker tänker inte. jag tror vi aldrig kommer kunna tala med varandra förrän vi båda släpper stoltheten. han har den, jag har den verkligen. jag vet inte var den kommer ifrån. jag har aldrig betett mej såhär förut. jag har alltid varit brudig. kanske är det det som fattas mej nu för tiden. att jag är för lite brudig. men kanske är det bra att vara brudig ibland. jag vet inte. som jag sa "like i said, i only want to be with you. only you. all the time" & tittade honom rakt i ögonen. jag skulle iaf kunna säga att jag sänkte ribban för stoltheten där iallafall. men. ja. jag har inget mer att tillägga egentligen. maria har gjort mej på bättre humör. det gör hon jämt. ni vet som stoftet tingeling blåser så barnen kan flyga. hon är min lilla tingeling.

jag vet att det blev rätt kryptiskt & osammanhängade, men det är så jag hanterar den här situationen jag hamnat med honom i. kryptiskt & osammanhängande.

0 comments: