JAG FATTAR INGENTING

nu minns jag det som varmt, det där som frös i TV-soffan. dagarna vi inte orkade prata med varann. jag tvivlar än en gång och strör ut frågorna på bordet. nån säger nånting nån annan nåt annat. jag kunde säga att jag önskar hon förstod, men det är ju inte det, jag vill nog bara ändra sanningen. nu går solen upp och jag står på en balkong i ett land jag aldrig känt och tittar österut, ett land jag aldrig känt med nya smaker att förnimma. steg som måste tas och mina hyllor för mig själv. stolt som en bödel som bara gör sitt jobb väntar jag på frälsning och förlåtelse. jag fattar ingenting.