and my knees are weak, and my mouth can't speak, fell too far this time
ja det var ju jävligt tydligt. kanske överreagerar jag bara & väntar på någon sorts bra förklaring, men i grund & botten vet jag vad det handlar om. det är bara jävligt trist att greppa det. bruden i mej börjar visa sin rätta sida. dock inte så mycket så jag tänker tjata hål i folks huvuden om det. palla.
2007-11-13
written by mady tisdag, november 13, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 comments:
Skicka en kommentar