IT'S A FREE WORLD, AND YOU'RE A BIG GIRL

idag har varit en relativt lugn, men bitter dag. själva dagen har väl iofs inte varit bitter. den har varit fin. gubbarna tog bort grus utanför paris. men JAG däremot, har varit en riktig jävla bitterfitta.

konstaterande 1 har jag väl varit rätt (o)medveten om rätt länge. jag trodde bara att jag för en gångs skull inte skulle följa magen & lita på mej själv & se på fan, det skulle jag visst. jag blir inte ett dugg förvånad. men lite ledsen kanske. & besviken. men det kan fortfarande ändras, eller inte, det beror på. jag väntar & ser.

konstaterande 2 kom inte förrän jag kom hem & slog på windows media playern. då blev/är jag väl rätt så irriterad bara. & det stör mej att det ens stör mej, för det här är inte en sån sak som borde få rubba min värld. inte just nu i varje fall.

& det som gör mej ännu mer irriterad är att jag inte ens kan skriva om det, iom att det är ju faktiskt inte bara jag som läser & folk talar väl rätt brett & framför allt snett, har vi väl kommit fram till. & frågar man inget, får man väl heller inget veta, i guess.

istället för att göra toast kan jag iallafall götta mej i att jag lärt mej att hantera saker (little crises) på ett smartare sätt än innan. förträng, tala inte om det, & det kommer falla i glömska & poff så finns det inte längre. det har jag väl iofs försökt med innan också, när det gällde la familia, & se hur det gick ^_^ men nu, när det handlar om betydligt mindre saker, känns det oerhört skönt att inte behöva vara en av dom som ältar & vrider & vänder sej & vet varken ut eller in.

dock känner jag en viss dubbelmoral växa i mej. det är skönt att dom i princip aldrig frågar hur det är, om det är bättre eller sämre, eller någon skillnad överhuvudtaget & visst, jag kan förstå att det kanske är jobbigt att tala om det, eller ens dra upp det & framför allt hantera det. men på något sätt.. jag vet inte.

ibland känns det helt enkelt som att ni skiter totalt i det också. speciellt när jag framför att jag ibland känner som så, att jag lyssnar på allt erat tjat (ta det inte så nu, som jag vet att ni gör) & liksom.. inte ens ett uns tillbaka. bara ett "det är bara att du ringer om det är nåt". men jag vill inte behöva ringa om det är nåt. jag vill inte veta att jag ska behöva ringa för att få er att liksom.. lyssna.

& jag begär inte ens det. jag vill väl bara att ni för nån gång bara håller käften & låter mej pladdra på ett stund & sen är det bra. för att tala i klarspråk. men det är väl då osäkerheten sätter in. kanske både hos mej & er.

& jag vet att ni kommer tala om det nu, för det är så vi reagerar allihop. gör den ena nåt som vi inte riktigt gillar, då snackar vi andra om det, gör den andra nåt, då snackar vi andra om det. men jag vet inte. kanske skiljer jag mej från er iom att jag inte gör någon direkt handling, utan bara känner mej helt.. plöh.. liksom. svårt att förklara. att sätta ord på. & när det inte går att sätta ord på det skriftligen, kan jag verkligen inte göra det muntligen.

ja, ni vet hur jag fungerar. & ni vet mycket väl vad jag menar. det känns liksom som att.. helt enkelt.. att sen era nya liv började så har det liksom inte funnits plats för något annat. & det jag känner är väl det att jag tycker att det är.. trist.

(& anledningen till att jag inte säger nåt, eller skriver det någon annanstans, för hand, är för att jag skriver snabbare på tangentbord än vad jag gör för hand)

& med risk för att låta lite hippisch, så är det så sjukt mycket du/ni/alla andra missar när ni är där nere i avloppet & fumlar efter nåt ni förmodligen inte hittar iallafall. ni har sjukt bra vänner, våren liksom, sjukt mycket bärs att hinka, förmodligen underbara familjer & det största av allt, orden: NI ÄR STÖRRE ÄN SÅ. & tro nu inte att jag inte vet hur det känns/är, för det vet jag. kanske mest av er alla för att låta "så", men det finns så mycket mer än det ni riktat in er på. & nu syftar jag ju självklart inte bara på mina kära darlings, utan alla i största allmänhet. & det kan tyckas att jag inte är ett dugg bättre själv, & det är jag förmodligen inte. men det är skillnad på att försöka & bara skita i det.